De västerländska mediernas fokus på Putin om han finns med i Panama Papers. Det är ganska talande när den ryska presidenten inte ens vid namn finns med en enda gång bland de 11,5 miljoner dokument. Det borde ge människor en aning om denna typ av "läcka".

 

 

 

Rysslands president Vladimir Putin sade torsdagen att han inte nämns i de så kallade Panama Papers på offshoreverksamhet, så diskussionen om det är meningslöst.

 "Din ödmjuka tjänare är inte där, så det finns inget att prata om," Sa Putin vid ett medieforum.

 Musiker Sergej Roldugin, som anges i Panama Papers läcka, har försökt att driva ett företag, men inte en miljard dollar företag, sade Vladimir Putin.

 "När det gäller Sergei Pavlovich Roldugin ... han är en mycket kreativ person. Många kreativa människor i Ryssland, jag vet inte, kanske en i två om man tittar in i det, försöker att göra affärer. Såvitt jag vet, så gjorde Sergej Pavlovich.

 "Men vilken typ av verksamhet är det här? Han är en minoritetsägare i ett av våra företag och tjänar lite pengar där, men absolut inte miljarder dollar. Detta är nonsens, osant", tillade presidenten.

På söndagen, då den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung avslöjade påstådda inblandning av ett antal tidigare och nuvarande världsledande inom offshore system genom att publicera material som den hävdade kom från Panama redo att samarbeta i Potential Mossack Fonseca Legal Probe.

 Mossack Fonseca har vägrat att bekräfta uppgifterna i läckorna och anklagade reportrar att vinna obehörig åtkomst till sina egna handlingar.

 

 

Källa:    sottnet

 

 

Ryssland, Kina, Indien och andra aktivt utvecklande stater främjar skapande av en multipolär värld. Samtidigt är USA, före detta envåldshärskare, maktlöst att stoppa dem. USA är på väg att förlora sin inflytelse och är redan de facto bankrutt.

 

 

© AP Photo/ Pablo Martinez Monsivais

 

 

Ryssland och Kina blir sakta men säkert av med sitt beroende av den amerikanska dollarn. Ryssland tänker bland annat sälja sin olja för rubel.

 

Detta främjar världsekonomins "avdollarisering", sade William Engdahl i en intervju med Sputnik.

 

Detta steg skulle också bli ett dramatiskt slag mot den amerikanska ekonomin som dessutom undergräver USA:s politiska hegemoni. Det är USA självt som förvärrar situationen ytterligare, påpekar experten.

Då kommer även resten av världen så småningom att inse att USA i själva verket är bankrutt, sade Engdahl.

 

Det handlar både om den blivande avdollariseringen samt om att den amerikanska ekonomin lider förluster på flera håll.

 

Tillverkningen har i mångt och mycket flyttats till andra länder, arbetslöshet är hög medan statsskulden utgör miljarder dollar.

 

Analytikerna vid JP Morgan är mindre dramatiska än Engdahl, men instämmer ändå med att den amerikanska ekonomin löper en stor rik av tillbakagång. Världsekonomin väntas stiga 2,6 procent år 2016 medan USA:s näringsliv är in för recession.

Källa:      sputnik

 

 

Topp 400 rikaste personer i världen, enligt Bloombergs miljardärindex, har förlorat cirka 194 miljarder dollar under årets första vecka 2016.

 

Bill Gates som under många år toppat Bloomberglistan har förlorat 4,5 miljarder dollar, det vill säga 4,5 procent av sin förmögenher.

Inditex grundare Amancio Ortega som är tvåa på listan har förlorat 3,4 miljarder dollar (4,7 procent av förmögenheten). Inditex omfattar stora klädeskedjor så som Zara och Massimo Dutti.

Mexikanen Carlos Slim som äger stora telekommunikationsnätverk har förlorat 10,8 procent av sin förmögenhet.

Totalt har miljardärerna förlorat 4,8 procent av den sammanlagda förmögenheten.

 

Källa:     sputnik

Nästan tio miljoner kronor. Så mycket har betalats ut i statsrådspension till före detta ministrar de senaste åren. Det trots att många av dem är långt ifrån pensionärer – och trots att de har egna inkomster på minst 40 000 kronor i månaden.

 

foto:    TT

Dagens ETC berättade 12 november att många tidigare riksdagsledamöter har fått riksdagspension många år efter att de har avgått – även de som har långt kvar till pensionsåldern. Har de inga andra inkomster kan de som mest få drygt 470 000 kronor om året.

 

Men för statsråd kan ersättningen bli ännu högre. Förra året fick till exempel före detta kulturminister Leif Pagrotsky (S) drygt 670 000 kronor, och i år får han 35 000 kronor i månaden. Det trots att han räknar med att tjäna en halv miljon.

 

– Det är de regler som gäller. Jag arbetar heltid och sitter i styrelser som inte ger särskilt högt arvode, och då fyller inkomstgarantin upp till en viss nivå. Att det blev mer 2013 beror på att jag då nyss slutat som riksdagsledamot och höll på att starta upp min egen verksamhet, säger han.

 

Före detta miljöminister Andreas Carlgren (C) är en annan av dem som får statsrådspension. Trots att han har uppgett en lön på 570 000 kronor i år får han drygt 30 000 kronor i månaden i statsrådspension. Pengar han inte ens vill ha.

 

– Både muntligt och skriftligt har jag frågat om jag kan slippa pensionsutbetalningen, jag har ju heltidsinkomst från ett förvärvsarbete, men har fått beskedet att jag det är en rättighet jag inte kan avsäga mig, säger han.

 

Ulrica Messing har fått mest

Totalt uppfyller elva tidigare statsråd kraven för att få statsrådspension. Vissa av dem har haft så höga inkomster sedan de avgick att de aldrig har fått några pengar, medan andra har fått det under många år. Tillsammans har statsråden kostat staten 9,2 miljoner kronor sedan 2007.

 

Mest pengar har tidigare infrastrukturminister Ulrica Messing fått. Hon lämnade riksdagen 2006, och efter ett år med avgångsvederlag har hon fått statsrådspension. Det trots att hon bara var 38 år gammal när hon avgick. Orsaken är att när Ulrica Messing tillträdde som statsråd i regeringen Persson 1996 fanns ingen åldersgräns – den som hade varit statsråd i sex år hade rätt till pension.

 

Därmed har Ulrica Messing kunnat få pension i sju år. Totalt har hon fått 2,2 miljoner kronor under de här sju åren. Det samtidigt som hon har haft inkomster från andra håll. Hon har bland annat grundat inredningsföretaget Porthouse, hon är vd i Kosta Förlag, sitter i en rad styrelser och arbetar sedan drygt ett år tillbaka som seniorkonsult på pr-byrån Prime. I år räknar hon med att få 700 000 kronor i lön. Men det räcker inte – hon får ändå ungefär 250 000 kronor i statsrådspenion.

 

”Pensionär vid 50 är orimligt”

Thomas Bodström skulle även han kunna få statsrådspension, men han tjänar för mycket. Han tycker att systemet är galet.

 

– Det är mycket med det som är helt sjukt. Som att det går att ha företag där man gör stora vinster, men man låter bli att plocka ut lön och kan då få en rejäl statsrådspension i flera år. Eller att man inte kan avstå pengarna även om man vill. Jag kan inte förstå att systemet inte görs om, säger han.

 

Själv har Thomas Bodström bara fått 537 kronor de senaste åren. Då handlande det om en felaktig utbetalning, menar han. Han har fått anstränga sig för att inte få mer än så.

 

– Första året, 2007, hade jag advokatbyrå och skulle skriva en bok. Jag visste att jag skulle tjäna pengar på den i efterhand och ringde och sa att jag inte ville ha någon pension. Men det räckte inte. Jag var tvungen att ta ut lön i förskott för att slippa, säger han.

 

”Upp till den nya regeringen”

Thomas Bodström tycker att statsrådens förmåner mer borde likna vanliga löntagares. Det ettåriga avgångsvederlaget tycker han visserligen är bra – då finns tid att hitta nytt jobb – men att kunna bli pensionär redan vid 50 menar han är orimligt. I en utredning som presenterades 2012 föreslogs också att åldern skulle höjas till 61 år. Men utredningen ligger fortfarande hos regeringskansliet.

 

– Det är inget beslut fattat i frågan, man kan säga att beredning pågår. Nu är det upp till den nya regeringen vad den vill göra, säger Claes Lindgren, departementsråd och chef för enheten för statens arbetsgivarpolitik.

 

Här är ex-ministrarna som dragit in miljoner

Ulrica Messing

2 209 494 kronor i pension (2007–2014)

Mona Sahlin

1 142 535 kronor i pension 2012–2014 (haft rätt till pengar sen 2007)

Gunilla Carlsson

144 731 kronor i pension (haft rätt till pengar sedan september 2014)

Leif Pagrotsky

1 646 000 kronor i pension (2007–2014)

Andreas Carlgren

952 284 kronor i pension (2012–2014)

Per Nuder

833 086 kronor i pension (2007–2012)

Ylva Johansson

1 424 624 kronor i pension (2007–2014)

Marita Ulvskog

11 019 kronor i pension under 2011 (haft rätt till pengar sedan 2004)

Thomas Östros

832 374 kronor i pension (2007–2012)

Thomas Bodström

537 kronor i pension under 2013 (haft rätt till pengar sedan 2007)

Margot Wallström

0 kronor i pension (haft rätt till pengar sedan 1999)

Statsrådspension

• Statsråd som har suttit i minst sex år, och är 50 år eller äldre när de avgår, har rätt till inkomstgaranti tills de blir 65 år.

 

• För full statsrådspension krävs tolv år i regeringen.

 

• Pensionens storlek avgörs av hur många år de har suttit, och hur mycket de har i inkomst i övrigt.

 

• Nästa år kommer ytterligare sju ministrar från alliansregeringen uppfylla kraven för statsrådspension: Lena Adelsohn Liljeroth, Maria Larsson, Beatrice Ask, Eskil Erlandsson, Göran Hägglund, Eva Björling, Jan Björklund.

 

• Första året efter att ett statsråd avgått får hen avgångsvederlag. Det motsvarar den tidigare lönen.

Statsrådens arvoden

• I år höjdes arvodena så att en minister tjänar 124 000 kronor i månaden. Det är en höjning med 35 000 kronor på tio år. Hade höjningen följt inflationen skulle statsråden ha tjänat 99 000 kronor idag.

 

• Statsministern tjänar 156 000 kronor i månaden i år. 2004 var lönen 111 000 – det motsvarar 124 000 i dagens penningvärde.

Källa:    etc,   spv, statens tjänstepensionsverk

 

 

Kampanjen Vollgeld initiative i Schweiz har samlat in över 120 000 underskrifter för en folkomröstning som kan förbjuda privata banker att skapa pengar ur tomma intet.

 

 

 

 

 

Detta rapporterar The Telegraph. Den schweiziska regeringen bekräftade på torsdagen att en folkomröstning ska äga rum i frågan, efter att mer än 120 000 personer har skrivit under en ansökan om att den schweiziska centralbanken ska ha all makt att skapa pengar i det finansiella systemet.

 

Kampanjen – som leds av Swiss Sovereign Money Movement – mera känd som Vollgeld initiative – bildades för att förhindra finansiella spekulationer. Detta genom att kräva att privata banker har 100 procents täckning för utlåning.

 

”Bankerna kommer inte att kunna skapa pengar själva längre, de kommer bara att kunna låna ut pengar som de har från sparare eller från andra banker eller till och med, om det behövs, pengar som den schweiziska centralbanken har gett dem”, skriver kampanjorganisationen i ett pressmeddelande på sin hemsida.

 

Enligt den schweiziska modellen för direktdemokrati kan en folkomröstning äga rum om en ansökan samlar in minst 100 000 signaturer inom en 18-månadersperiod. Om privata banker förbjuds att skapa pengar, kommer den schweiziska nationalbanken att få monopol på fysiskt och elektroniskt skapande av pengar i framtiden.

 

”Men frågan om hur nya pengar förs in i ekonomin ligger hos regeringen”, menar Vollgeld initiative.

 

Att begränsa skapande av pengar till centralbankerna föreslogs redan på 1930-talet. Idén stöddes av den välkände amerikanske ekonomen Irving Fischer som menade att det var ett sätt att stoppa lånebubblor och förhindra att privata banker ägnar sig åt oansvarig utlåning.

 

Inom modern marknadsekonomi har centralbanker endast makt över skapandet av sedlar och mynt, men inte skapandet av alla pengar i det finansiella systemet, vilket gör att privata banker kan skapa pengar när en lånekredit beviljas. I det nuvarande finansiella systement kan centralbanker påverka pengamängden genom penningpolitik och regleringar.

 

Den schweiziska centralbanken, SNB, etablerades 1891 med exklusiv rätt att skapa pengar genom sedlar och mynt. Men över 90 procent av de pengar som cirkulerar i Schweiz existerar numera genom ”elektroniska pengar” skapade av privata banker – inte genom den schweiziska centralbankens försorg.

 

 

 

 

 

”På grund av uppkomsten av elektroniska betalningstransaktioner har bankerna återfått möjligheten att skapa sina egna pengar. Det beslut som fattades av folket 1891 har fallit i glömska”, menar Vollgeld initiative.

 

Att hålla folkomröstningar om penningsystemet är ingen ny företeelse i Schweiz. Förra året ägde en folkomröstning rum i landet där mer än 78 procent av väljarna röstade emot en lag om att centralbanken skulle öka sina guldreserver från nuvarande 7 procent till 20 procent.

 

Till skillnad från folkomröstningen om guldreserverna – som mera betraktades som sätt att återinföra guldstandarden i Schweiz – har ekonomer stött tanken på att pengar ska skapas av centralbanken, som ett sätt att stabilisera den schweiziska ekonomin och förhindra allt för hög kredittillväxt.

 

2008 kraschade banksystemet på Island efter att privata banker skapat sina egna pengar – därefter lämnade Island det finansiella system där privata banker tillåts att skapa pengar ur tomma intet – och satte därmed punkt för det som kallas “fractional reserve banking”.

Den schweiziska regeringen har ännu inte fastställt något datum för folkomröstningen.

 

Det där med att bankirer skall kunna fängslas om de bedrar nationer och dess folk är självklart. T o m aktieägarna bör kunna straffas på något sätt, d v s i varje fall deras representanter, alltså bankens styrelseledamöter. Är banken ett dotterbolag, så bör självklart ägandekedjan uppåt kunna ställas till svars (styrelseledamöterna). 

 

 

 

Källa:     d-intel