De sparare som planerar att använda sina pengar inom kort bör sälja sina aktier.

Det säger sparekonomer med anledningen av Greklandskaoset.

Foto: Remy de la Mauviniere / TT

De avbrutna förhandlingarna mellan Grekland och långivarna och den kommande folkomröstningen om grekiska reformer skapar oro på börserna. Det ger privata sparare anledning att agera, kanske redan i dag, måndag.

– Jag tror att vi kommer att få se skakiga börser tills vi ser vad det här tar vägen, med folkomröstningen på söndag som första milstolpe. Om man har pengar i aktier eller aktiefonder som man behöver inom den närmaste tiden så skulle jag plocka hem en del av pengarna, säger Maria Landeborn, sparekonom på Skandia.

Om man har pengar i aktier eller aktiefonder som man behöver inom den närmaste tiden så skulle jag plocka hem en del av pengarna.

 

Maria Landeborn tror på fortsatt turbulens och ett möjligt slutresultat med ett börsfall på upp till 10 procent. Hon menar också att nedgången påverkar sparare i både svenska aktiefonder och i Europafonder.

– Trots att det är en kris som rör euroområdet har vi sett en nedgång i Asien.

I morgon löper Greklands tid ut för betalningen till Internationella valutafonden, IMF.

När ska man sälja?

– Tajmingen är alltid svår, men då tycker jag att man ska se till att vi har haft en väldigt kraftig börsuppgång de senaste åren. Man kan lika gärna sälja i dag, som en annan dag den här veckan.

Kan vi vänta oss en ytterligare börsnedgång i morgon?

– Om Grekland inte kan betala så lär det komma nya börsnedgångar. För den som har fonder ska man tänka på att det finns olika brytpunkter för när en säljorder går igenom. Men ingen vet hur det går i morgon, tisdag, och IMF kan ge Grekland ytterligare 30 dagar. Så sett i det perspektivet kan det vara svårt att tajma exakt när man ska sälja.

Claes Hemberg, sparekonom på Avanza, är inne på samma spår.

– Ska du använda pengarna inom tre månader är det dags att sälja eftersom Grekland kan stöka till det ordentligt. Och då vill du inte se att din reskassa försvinna. Men sedan tycker jag inte att man ska ha kortsiktigt sparande på börsen i första läget.

Samtidigt menar Claes Hemberg att snittsvensken har för lite aktier på börsen och att det kan vara läge att i stället köpa aktier till det mer långsiktiga sparandet.

– Snittspararen har lite aktier och är ganska bra rustade för en nedgång, men dåligt rustade för en uppgång om det blir en lösning. För det långsiktiga sparandet är det köpläge.

– Om man sparar på längre sikt så skulle jag sitta stilla i båten. Greklands ekonomi står för under 2 procent av Europas BNP. Det är svårt att överblicka konsekvenserna om Grekland faktiskt skulle gå ur, men jag har svårt att se att Sverige skulle dras ner av det, säger Maria Landeborn.

Maria Landeborns råd att vara passiv gäller även räntefonder, eftersom de inte kommer att påverkas av Greklandskrisen i samma utsträckning som aktiefonder.

 

Utflyttning av tillverkningsindustrin till låglöneländer och invandrad arbetskraft, som arbetar för låga löner resulterar i nationell levnadsstandard. Enligt FNs prognoser kommer Sverige att bli ett betydligt sämre land fram till år 2030, betydligt sämre än vad någon i Regeringen vågar informera det svenska folket.

Se inslag från den amerikanska nyhetskanalen CBN: Sverige är ett kommunistiskt blivande u-land.

FN Rapporten HDI (Human Development Index) förutspås en markant minskning av svenskt välstånd till skillnad från våra nordiska grannar, som kommer att behålla sina toppositioner och till och med globalt stärka dem på sikt.

Det skrivs inget om konsekvenserna av Sveriges misslyckade invandringspolitik, men i Norge varnar Næringslivets Hovedorganisasjon (NHO), dvs Norges motsvarighet till Svenskt Näringsliv, att den låga andelen utomeuropeiska invandrare som arbetar, riskerar förbruka hela Norges oljeförmögenhet.

Idag ligger Sverige på plats 15 i HDI-rankingen men enligt FNs prognos kommer Sverige ligga på plats 25 2015, och 2030 på plats 45.

Sverige är ett av få länder som uppvisar en sådan kraftig försämring från vad vi hade 2010.

Här kan du ta del av FNs rapport – 2010–2030 UN projections of Very High HDIs

(Rapporten är borttagen, men kopia på index är sparad.)

Flertalet idag mindre utvecklade länder så som Kuba, Mexiko, de Baltiska länderna och Bulgarien kommer 2030 om FNs rapport slår in att ha passerat Sverige i välståndsligan.

Vilket även Grekland då har gjort, som idag mer eller mindre är i konkurs men kommer att ligga på plats 13 2030.

Allt färre hamnar i bidragberoende i våra nordiska granländer samtidigt fortsätter Sverige uppvisa allt fler kommuner där en större mängd familjehushåll tvingas leva på socialbidrag, är ett par faktorer som medför tappad global konkurrenskraft.

Källa:    NY

En av de vanligaste läsarfrågorna som jag får när det gäller investeringar är kring garantier. Frågorna brukar ofta lyda ”hur säkert är det här?” eller ”är jag garanterad avkastningen”?. Självklart är oftast svaret nej. Ingen risk, ingen avkastning. Jämförelsen görs dock ofta felaktigt mot bankkontot som man anser vara säkert. Problemet är att det är en myt…

Där är några saker som jag tycker förtjänar lyftas flera gånger eftersom vi vanliga medborgare blir, om inte lurade, så i alla fall vilseledda. En av de här sakerna gäller pengar som vi har på banken på bankkonton och i våra pensioner. Ofta förlitar vi oss på ”insättningsgarantin” som någon slags helig garanti som ser till att våra pengar är säkra. Där är framförallt två problem med pengar på bankkontot.

Problem #1 – Ny EU-lagstiftning gällande ”bail-ins”

Vid förra finanskrisen myntades begreppet ”bail-out” när en bank skulle räddas. När banken kom på obestånd så grep staten in och lånade ut pengar/tog över banken så att banken klarade sig. Det döptes till bail-out eftersom banken hjälptes ur problemen av oss skattebetalare. Där finns dock ett antal uppenbara nackdelar med det här systemet, inte minst för skattebetalarna men också för bankens ägare som i värsta fall förlorar hela sitt ägande då staten tar över banken.

Det är några av anledningarna till att man 2013 på Cypern experimenterade med en annan lösning. Istället för att staten skulle gå in och rädda, så skulle bankerna kunna vända sig inåt och ta över sina kunders tillgångar – en så kallad bail-in. Det blev ett väldigt liv när de cypriotiska bankerna skulle konfiskera kontoinnehav överstigande 100 000 €.

Den som är konspiratorisk lagd kan luta sig på ryktena som sade att enda anledningen till att det inte blev av var för att många ryssar hade pengar på Cypern och Putin inte var så positiv till förslaget. Jag har inga belägg för det, men det verkar inte orimligt.

I alla fall, det gick lite mer än ett år, men experimentet har inte släppts. För flera ekonomer var det det initiala försöket på hur man i framtiden ska rädda banker. Den 12:e december 2013 släppte EU ett pressmeddelande med titeln: ”Deal reached on bank “bail-in directive””:

”Parliament and Council Presidency negotiators reached a political agreement Wednesday on the draft bank recovery and resolution directive, the first step towards setting up an EU system to deal with struggling banks. This directive will introduce the “bail-in” principle by January 2016, thereby ensuring that taxpayers will not be first in line to pay for bank failures.”

Nu i höstas (10/11) släppte av Financial Stability Board en rapport med titeln: ”Adequacy of loss-absorbing capacity of global systemically important banks in resolution” som byggde vidare på resonemangen och som är i grunden en slags handbok för hur finansiella kriser ska lösas. Den är lite oklar och jag har inte haft möjlighet att helt sätta mig in i det, men Cornucopia skriver på sin hemsida följande:

”[…]Bankernas rätt att beslagta kundernas tillgångar i svensk del i praktiken i första hand pensionssparandet i fonder, eventuellt inklusive medel hos fonder via PPM. Konton med insättningsgaranti ska fortfarande ha insättningsgaranti även hos Nordea, men kan nu helt legalt beslagtas av Nordea, helt eller delvis, utan konkurs. Förut har det i praktiken krävts konkurs.[…]”

I praktiken betyder det att banken ska räddas genom att spararnas pengar används, inte statens. En banks förmåga att betala skulder med andras pengar kallas: Total Loss Absorbency Capacity (TLAC). Oförsäkrade tillgångar, pensionsfonder och konton med lång bindningstid är TLAC. En bank som är nära konkurs kan ta de medlen och betala sina skulder med dem. Dock så säger de också att i ett läge där den ursprungliga TLAC inte räcker till kan också andra medel räknas in i TLAC. I slutändan kan en bank i ”resolution” alltså lägga beslag på alla pengar som hanteras av banken.

I dagsläget gäller det här framförallt Nordea och Danske Bank. Men även fler banker såsom Swedbank och SEB kan komma att beröras av de nya reglerna inom kort.

Problem #2 – Inflation

Det andra problemet som jag har skrivit om så många gånger gäller inflation. Även om dina pengar överlever nästa bankkris – notera att FSB i sin rapport inte skriver ”om” nästa bankkris kommer utan de använder uttrycket ”när” – så kommer dina pengar att drabbas av inflation. Det kan inte ha undgått någon att vi har stora problem i Sverige just nu för att inflationen är 0 % eller till och med under 0 %. Målet som riksbanken har, är ju att det ska ligga på 2 % per år.

Vad betyder det i praktiken?

Jo, att staten vill att våra pengar ska minska i värde med 2 % per år. Att 100 kr i början av året ska nästa år bara vara värda (eller ha en köpkraft motsvarande) 98 kr. Där finns nämligen ett antal fördelar för staten i att pengarna minskar i värde – särskilt om staten är belånad. Nedanstående diagram visar värdet på 10 000 kr efter 25 år med en årlig inflation på 2 %, 3 % och 4 %.

• Inflation – statens ultimata illusion som gör dig fattigare när du tror att du blir rikare - Del 2 i recensionen av Peter Schiffs bok "Crash Proof 2.0 - How to profit from the economic collapse".

Nej, pengarna är alltså inte ens säkra på ett bankkonto

Jag vet inte hur det är för dig, men när jag upptäckte det här för något år sedan så blev jag förbannad. För det kändes som att man hade blivit lurad och att det inte är schysst. Särskilt när man läser t.ex chefsekonomen Johan Hansings uttalande efter beslutet om bail-in:

”– Vår inställning till den här processen är i grunden positiv. Vi tycker det är självklart att om en bank får problem ska banken i största möjliga mån kunna hantera problemen utan att staten ska behöva gå in med medel.” Johan Hansing

Jag tycker att Stefan Koch, ETC:s ekonomiskribent fångar det bra i sitt svar på frågan ”Vad tror du kommer att hända vid en bankkris?”:

”– Jag tror att folk kommer bli helt galna när det händer. Vi kunde se det på Cypern 2013 där man hade som förslag att ta spararnas pengar för att rädda kvar bankerna. Det blev stora demonstrationer och en lösning som innebar en slags mellanväg där de med sparkapital över 100 000 euro fick betala en del. När det börjar pratas om privatpersoners bankkonton som dessutom tillhör medelklassen blir det ett himla liv.” Stefan Koch

Tro sören det. Om jag hade varit omedveten om det här och sedan plötsligt hade upptäckt att banken tog mina pengar – som jag dessutom upplevde som säkra – för att de inte hade skött sin verksamhet då hade jag också kastat sten och protesterat på gatan.

Vad är det man ska göra med sina pengar då?

Tyvärr finns där ju inget entydigt svar, men jag tror att för det första så behöver man sluta att relatera till sina pengar som säkra på bankkontot eller hos banken. Det tror jag är det viktigaste.

I nästa steg så tror jag på att man ska sprida ut sina pengar på fler ställen och i flera olika tillgångar. I RikaTillsammans-portföljen som jag skriver mycket om här på bloggen så rekommenderar jag minst fyra olika tillgångsslag – aktier (framförallt fonder), obligationer, guld/silver och kontanter.

Jag tror också på att sprida ut dessa pengarna hos olika aktörer och banker. Jag tror även på att ha en mindre del fysiskt i form av kontanter och t.ex guld. Efter att ha läst Harry Brownes bok ”Fail-safe investing” förra veckan så tror jag också på att ha en del pengar utomlands.

Relaterade artiklar på bloggen

• RikaTillsammans-portföljen – en portfölj för alla väder - Diversifiering - om att inte lägga alla äggen i samma korg
• Fail-safe investing av Harry Browne - Urpsrunget till RikaTillsammans-portföljen och 17 regler för sparande
• Inflation – statens ultimata illusion som gör dig fattigare när du tror att du blir rikare - Del 2 i recensionen av Peter Schiffs bok "Crash Proof 2.0 - How to profit from the economic collapse".

Externa källor:

• EU Pressmeddelande – ”Deal reached on bank “bail-in directive”
• Financial Stability Board – http://www.financialstabilityboard.org/
• Financial Stability Board – ”Adequacy of loss-absorbing capacity of global systemically important banks in resolution – Consultative Document”, 10 november 2014
• Cornucopia? – ”Nytt beslut – bankerna får ta dina pengar och pension vid bankkris”
• ETC – ”Du och jag ska betala när bankerna kraschar”
• ETC – ”Bankerna får ta dina pengar för att klara krisen”

Källa:   Rikatillsammans

I sju års tid har svenskarna unisont fått höra att Sverige är Europas starkaste ekonomi. Att Sverige klarade finanskrisen ”bäst av alla”. Så är inte fallet. I själva verket är Sverige bland de sämsta ekonomierna. Men detta har politiker och medier medvetet valt att ljuga om – för att skydda den förödande invandringen från kritik.

Andes Borg har liknats vid en hjälte som räddade Sverige ut ur den svåra finanskrisen. Egentligen är han lögnaren som förstörde Sverige.

Ett lands tillväxt i välstånd mäts med BNP per capita. Den kurdiske nationalekonomen Tino Sanandaji påpekade för ett tag sedan att Anders Borg under sin tid som finansminister beslutade sig för att att inte redovisa BNP i alliansens och regeringens budget.

”Uppgifter om BNP per capita går heller inte att hitta i regeringens redogörelse för perioden 2006-2014 som Alliansen gick till val på”, skriver Tino Sanandaji under rubriken ”Det går inte bra för Sverige”.

Varför? För att Sveriges tillväxt sedan 2006 i princip varit 0.

”Ander Borg skämdes väl för att berätta att tillväxten i BNP per capita mellan 2006-2014 låg på föga imponerande 0.3% Mätt från 2007 var tillväxten negativ”, fortsätter Sanandaji.

Sverige har alltså inte haft någon tillväxt på sju år. Vi har till och med gått minus. Ändå har landets medier målat upp Sverige som ett mirakel i en omvärld av hemsk finanskris.

I stället för att ha starkast ekonomi i Europa eller rentav av samtliga jämförbara länder har tillväxten per invånare i Sverige legat under OECD-snittet.

Tino Sanandaji igen:

Sju år med negativ BNP-tillväxt saknar motstycke i svensk efterkrigstid. Det finns på samma sätt ingen åttaårsperiod med lägre BNP-tillväxt än åren 2006-2014.

Det är ett fascinerande tecken i samtiden att Reinfeldt och Borg tilläts utmåla den sämsta perioden i mannaminne som någon sorts gyllene tillväxtepok. Att kolla upp detta är trots allt inte mer invecklat än att klicka på en tabell på SCBs hemsida och se hur BNP i fasta inflationsjusterade priser utvecklas.

Vad beror då den obefintliga tillväxten på? En katastrofal utveckling av produktiviteten, något som i sin tur till stor del beror på invandringen, förklarar Tino Sanandaji:

Den svaga utvecklingen av BNP per capita sedan 2007 beror således på att produktiviteten har utvecklats    svagt samtidigt som befolkningsutvecklingen har varit stark. Befolkningsökningen har emellertid inte motsvarats av en lika stor ökning av antalet arbetade timmar …

I stället för att fokusera på att öka produktiviteten satsade Alliansen på att öka befolkningen, vilket de med diverse grumliga resonemang låtsades var synonymt med “tillväxt”. Att ha Bangladesh och Nigeria som förebilder i den ekonomiska politiken gjorde dock inte Sverige till ett rikare land.

De senaste åren har varit de sämsta Sverige upplevt under hela efterkrigstiden i term av produktivitetsutveckling och tillväxt av BNP per capita, säger Sanandaji.

Läger är nu så allvarligt att till och med etablerade medier vaknat till liv – dock sju år för sent.

”Lugnet före stormen i lala-landet Sverige”, skriver SvD Näringsliv i sin mest lästa artikel idag, och påpekar:

LO-ekonomerna uppmärksammade tidigare i år att svensk ekonomi mätt som BNP per capita, alltså tillväxten i relation till befolkningsutvecklingen, stått helt stilla i sju år. Mellan 2008 och 2014 var tillväxten per person under noll procent. Det ska jämföras med en tillväxt på 3 procent om året mellan 1995 och 2007.

I en tabell över världens mest skuldsatta ekonomier alla kategorier hamnar Sverige på andra plats med skulder på 293 procent av BNP, endast slaget av Japan med 411 procent. Det är bara en tidsfråga innan bubblan spricker, förutspår SvD Näringsliv. Dessutom har Sveriges kommuner skulder på otroliga 500 miljarder, som lånats upp för att klara den anstormande invandringen.

Dessa problem har hela tiden varit kända, men medier och politiker har valt att ljuga och dölja något SvD nu erkänner.

Tidningen skriver:

I den ombonade tillvaron inuti en bubbla finns alltid gott om människor som kan förklara att allt som händer är fullständigt normalt och vettigt … Extra provocerande är det med makthavare som skådar ljuset – fast först efter att de lämnat makten. En person vid namn Anders Borg har nyligen varit ute och varnat för en bostadsbubbla och föreslagit att ränteavdragen fasas ut. Vänta nu, är inte han väldigt lik den där finansministern som hade åtta år på sig att göra just det? …

Den tyske filosofen Arthur Schopenhauer sade en gång att alla sanningar genomgår tre stadier. Först blir de förlöjligade. Sedan blir de våldsamt motarbetade. Slutligen blir de accepterade som självklara.

Under många års tid har alltså Sveriges makthavare och journalister haft en gemensam agenda: att ljuga om det ekonomiska läget för att skydda massinvandringen från kritik. Det krävs invandrade nationalekonomer som Tino Sanandaji för att sanningen ska komma fram.

Svenskarna är nämligen för fega för att tänka och tala själva. Och de som vågar tala sanning, hängs ut som ondskefulla rasister – av de som ljuger och raserar Sverige.

Därför avslutar vi denna artikel med ytterligare ett citat av Tino Sanandaji:

I stället för att granska makthavarnas påståenden hjälpte journalisterna till att ända in i valrörelsen 2014 okritiskt sprida Alliansens fantasier. Exempelvis frågade inga journalister såvitt jag vet Anders Borg varför statsbudgeten inte längre redovisade standardmåttet BNP per capita …

Vem som helst med kompetens att klicka på en länk till SCB eller OECD hade långt tidigare kunnat kolla upp att det inte stämmer att Sverige skulle ha bäst tillväxt och starkast ekonomi. Ändå upprepades myten som ett mantrat i en ekokammare för att andra också upprepade det.

Källa:   Nationell.nu

Sedan Andra Världskriget har USA varit världens dominerande ekonomiska stormakt. Den positionen är grundad på amerikansk kontroll och dominans över de viktigaste institutionerna inom världsekonomin: Reservvalutan (USD), Världsbanken (WBG), Internationella Valutafonden (IMF), Asiatiska Utvecklingsbanken (AIB), Interamerikanska Utvecklingsbanken (IDB).

USA-dollarns ställning som världens reservvaluta ger USA en enorm fördel i världsekonomin. Bl.a har USA på detta sätt billigt kunnat finansiera sin enorma statsskuld på 18.000 miljarder USD. Landet förfogar i praktiken över en sedelpress. Den amerikanska militära dominansen möjliggörs även till stor del av denna ställning.

WBG är formellt fristående och samverkar inom ramen för FN:s ekonomiska och sociala råd. Den består av fem internationella organisationer som är ansvariga för att finansiellt bistå och ge råd åt länder med det uttalade syftet att främja ekonomisk utveckling och utrota fattigdom. I realiteten har USA skaffat sig ett kontrollerande inflytande över banken och man tillsätter alltid dess chef. Det förhåller sig i princip likadant med de andra två utvecklingsbankerna ADB och IDB.

IMF är nära knutet till WBG och ligger formellt inom FN-systemet. I realiteten domineras även IMF av USA ihop med landets närstående västländer som sitter på röstmajoriteten. Fem västländer har större röstinflytande i banken än Kina.

Missnöjet med den av väst dominerade ekonomiska världsordning som mejslades ut vid Bretton Woodskonferensen i slutet av kriget, har länge jäst i andra länder. Sovjetunionen var länge missnöjt, men var för ekonomiskt svagt för att kunna utmana USA. Med framväxten av Kina som väldens största ekonomi kommer dock missnöjet allt tydligare i dagen. Kina har i över fem år utan resultat krävt ett kraftigt ökat inflytande inom IMF. Med stöd i samarbetet med Brasilien, Ryssland, Indien och Sydafrika inom BRICS-gruppen har Kina på allvar börjat utmana dollarn som reservvaluta.

Den kinesiska strategin går ut på att steg för steg utan åthävor skjuta fram sina positioner för att på sikt underminera USA:s ekonomiska dominans. Kineser har alltid långsiktiga perspektiv och gör sig ingen brådska, men målet att ta över den ekonomiska ledartröjan är klart. När man nått det målet kommer USA även att snabbt tappa sin militära dominans.

Kina har nu gjort sitt första viktiga schackdrag genom att ta initiativet till att bilda en utvecklingsbank som på sikt kommer att kunna bli viktigare än WBG. Man har startat Asia Infrastructure Investment Bank (AIIB). USA:s strategi har varit att försöka förhindra detta. Man har förgäves bedrivit en intensiv lobbyverksamhet för att skrämma andra länder från att ansluta sig.

Till Obama-administrationens förvåning har det pinsamma inträffat att hela Asien och alla allierade länder av betydelse har anslutit sig till kinesernas bank. Det enda USA närstående land som ännu inte gått med är Japan, men sannolikt kommer även de att gå med lite senare. Inte ens WBG:s amerikanske chef Jim Yong Kim ger Obama sitt stöd i den här frågan. Han välkomnar den nya banken.

När man analyserar orsakerna till detta allvarliga bakslag för Obama är det en faktor som sticker ut. Tanken med WDB var ju att man skulle främja ekonomisk utveckling och utrota fattigdom. Utvecklingsländerna med Kina och Indien i spetsen har konstaterat att enda sättet att utvecklas ekonomiskt och att kunna bygga bort sin fattigdom, är en massiv satsning på att bygga upp en infrastruktur för produktion och distribution av billig elkraft.

Västvärldens försök att med en global klimatöverenskommelse bromsa utvecklingsländernas energiförsörjning har genomskådats. Det och Obamas patetiska besatthet av att få gå till historien som han som stoppade havsnivåhöjningen, har lett till allt snävare regler för WBG-finansiering av kolkraft. Den nya AIIB-banken kommer av allt att döma att bevilja finansiering av sådana projekt. Chocken i Washington är att alla deras allierade valde att samarbete med Kina framför att vara lojala mot USA och Obamas klimatnoja.

Jag är övertygad om att, när historien skrivs så kommer detta nederlag i en lång rad av nederlag för Obama att framstå som det absolut allvarligaste. AIIB kommer att stå som ett monument över USA:s största nederlag under sin hittillsvarande historia. Kina kommer ihop med övriga i BRICS-gruppen att metodiskt steg för steg avlöva USA dess ekonomiska dominans. Om man läser demografisk och ekonomisk statistik talar utvecklingen för att kontrollen över världsekonomin inom några decennier skiftar till Asien.

/ Lars Bern

Källa:  antropocene.se